söndag 31 mars 2013

2. Prosten Enander och Nya kyrkan

Gustav Adolfs kyrka.
Kolorerat vykort, postgånget 1908.
När man kör igenom Borås på motorvägen mellan Göteborg och Jönköping lägger man säkert märke till två kyrkotorn bland de mest påfallande landmärkena: ett torn är fyrkantigt och aningens rundat på toppen: det är Carolikyrkan, stadens äldsta kyrka. Det andra är spetsigt och vasst. Det är Gustav Adolfs kyrka. Det är om denna kyrkas uppförande som detta inlägg handlar.

* * *

Marken där Gustav Adolfskyrkan nu reser sig tillhörde en gång landeriet Lugnet; Lugnet känner vi idag mest som en stadsdel i Borås. Då var området där kyrkan kom att stå snarast i utkanten av staden och området hade nyligen börjat användas för nya bostäder åt den växande befolkningen.

Mot slutet av 1800-talet hade Borås invånarantal ökat markant. Prosten Anders Johan Enander framhöll för biskopen under ett besök av denne 1882, att den gamla kyrkan nu tycktes för trång för att hysa alla församlingsbor.

Prosten Enander, allmänt omtyckt och ansedd såsom intelligent och ordningssam, fortsatte att vara drivande angående frågan om nytt kyrkobygge, och på vintern 1896 beslutade en kyrkstämma på Enanders förslag, att tillsätta en kommitté för att utreda kyrkobyggnadsfrågan och inom ett år presentera förslag till en ny kyrka. Prosten Enander själv blev ordförande för denna kommitté.

Man beslutade sig för att bygga ny kyrka. Man övervägde åtta olika platser runtom i Borås, men fastnade för området på Lugnet. På så vis kom kyrkan att synas rakt ovanför hela Stora Brogatan, stadens huvudsakliga affärsgata. Staden lät kyrkan kostnadsfritt överta marken som behövdes, som var tom sånär som på några träbyggnader.

* * *

Vad gäller namnet på templet hade man inte alldeles lätt att bestämma sig. Kommittén hade föreslagit att nya kyrkan skulle kallas Oscarkyrkan, och att den gamla kyrkan skulle få ett nytt namn: Gustav Adolfskyrkan. Kyrkorådet å sin sida föreslog Östra och Västra kyrkan. Fabriksägaren, politikern och boråsaren Alfred Sandwall föreslog dock namnet Gustaf Adolfskyrkan åt nya kyrkan, och Carolikyrkan åt den gamla. Och detta gillade kyrkostämman, och beslutet bekräftades sedan av Kungl. Maj:t.

* * *

Och så som man plägade göra, utlystes en arkitekttävling för att få fram ett gott förslag till hur kyrkan skulle komma att se ut.

Sexton förslag kom in, och som vinnare utkorades av en specialutsedd expertnämnd den svenskfödde men i Tyskland boende Carl Bern, 37 år gammal, som var särskilt intresserad av gotisk byggnadskonst, vilket ju kom att visa sig i det nygotiska utförandet av Gustav Adolfs kyrka i Borås. Nygotiken hade varit inne i svenska kyrkobyggnadskretsar sedan mitten av 1800-talet. Carl Berns undvikande av krusiduller tyder dock på att Gustav Adolfs kyrka kom att stå för en arkitektur som också visar framåt.

Sitt förslag hade Carl Bern ingivit tillsammans med en A. G. Johansson, som dock trädde tillbaka och lät Carl Bern själv stå som ansvarig. Efter vissa förenklingar var blev ritningarna antagna.

Carl Bern fick reseanslag för fyra resor till sin kyrka under dess byggnation. I hans frånvaro var arkitekten Lars Kellman kontrollant av att allt uppfördes på rätt sätt enligt arkitektens planer.

* * *

Den 19 maj 1903, tjugoen år efter att prosten Enander talat med biskopen om att en ny kyrka krävdes, lades grundstenen till kyrkotornet. Enander höll själv en betraktelse i samband med detta. Han hade då varit präst i Borås i över fyrtio år. Månaden efteråt var grundläggningen klar. Tre år senare, den 24 maj 1906, Kristi Himmelfärdsdag, invigdes kyrkan av Skara stifts biskop Hjalmar Danell. Då reste sig kyrktornet 71,5 meter upp i höjden. Den var drygt 48 meter lång och 31,5 meter bred.

* * *

Prosten Anders Johan Enander dog 16 mars 1909, 82 år gammal. Begravningsakten hölls i Carolikyrkan, och förrättades av biskop Hjalmar Danell. Nu vilar den för Gustav Adolfs kyrkouppförande så viktiga kraften Anders Johan Enander på S:t Ansgars griftegård. Och Nära Ramnasjön i Västra Borås bär en gata hans namn. Dessutom är Skara stifts nuvarande biskop, Åke Bonnier, barnbarns barnbarnsbarn till den gamle boråsprosten.

Utsikt från tornet i Gustav Adolfs kyrka.
Vykort, ca. 1910.

fredag 29 mars 2013

1. Rike Nellson i Palatset

Stora torget, Borås omkr. 1906-1908.
Nellsons hus är tvåvåningshuset mitt i bilden.
Innan det nya rådhuset uppfördes på Stora torget 1910, stod på en del av samma yta ett tvåvåningshus i sten. Det var för sin tid något enastående storslaget i en stad som mest bestod av låga träbyggnader. Så kallades huset också "Palatset" och tillhörde Borås rikaste man, Hans Nellson (1785-1856), som låtit bygga det på 1830-talet. Huset kom att stå på sin plats till 1908.

* * *

Hans Nellson, som fick smeknamnet "Rike Nellson", var inte född till rikedom. Han kom från en bondfamilj i Toarp, Dalsjöfors. Förmodligen fick han aldrig någon egentlig skolgång. Intill trettioårsåldern reste Nellson omkring och utbjöd sina varor som allmogehandlare, eller, om man så vill — knalle.

Men redan i dryga trettioårsåldern bör han ha varit relativt förmögen. Han hade då flyttat in till Borås, ingått i borgerskapet, och skaffat sig ett antal biträden. Han bytte ut efternamnet han fötts till — Nilsson — till Nellson, möjligen av beundran för hjälten från Trafalgar. Av gårdfarihandlaren hade det nu blivit en bofast handelsman.

Nellsons intresse var inriktat mot textilier. En del av dessa textilier köpte han upp från Borås och resten av Sjuhäradsbygden, och lät sälja på andra platser i landet. Men även tyger från utlandet såg han till att köpa och sälja. Ryktet gjorde gällande, att vissa möjligen kom ur bomullssmugglares händer. En del av sina varor avyttrade han så långt upp som i norra delarna av Norrland. Men själv gav han sig aldrig in i textilproduktionen som så många andra boråsare: han var handelsman.

Låneverksamhet var ett annan av Nellsons verksamhetsområden. Vid sin bortgång var den absolut största delen av hans kapital engagerat just i sådana affärer. Inte minst verkar ståndspersoner gärna ha lånat av den rike boråsaren: sålunda återfinner man både en landshövding och en biskop bland gäldenärerna.

* * *

Nå, sitt stora stenhus använde Nellson både som bostad, kontor och representationslokal. Här tog han till exempel emot kung Oscar I när denne på sensommaren 1845 passerade Borås. Palatset rymde, förutom själva sovrummen och kontor, bland annat två matsalar med plats för vardera tjugofyra personer. Och inredningen lär ha varit rejält pampig. Vissa delar av den återfinner man i dagens rådhus.

Under huset fanns dessutom en vinkällare som vid Nellsons död befanns innehålla närmare tusen buteljer. Trots detta lär Nellson själv ha varit relativt sparsam och enkel; åtminstone återspeglas något sådant i hans klädsel och hans knappa betjäning.

* * *

I den mån man kan skymta en personlighet efter alla dessa år, förefaller en viss slutenhet och kyla ha vidlådit karln. I vilken utsträckning detta var en del av hans affärspersona och i vilken utsträckning det var hans verkliga personlighet är väl svårt att avgöra nu. Han tycks åtminstone haft en mjukare sida gentemot sina få, men nära, vänner.

* * *

Hans Nellson gifte sig aldrig och dog som ungkarl 1856. Det visade sig då, att största delen av den omfattande kvarlåtenskapen testamenterats till Borås stad. Mängder av stipendier inrättades också i handelsmannens namn, som gjorde att unga män och senare även unga kvinnor kunde få en utbildning. Och Toarps församling fick sin första kyrkorgel.

Nu vilar Hans Nellson under sitt eget begravningskapell på S:t Ansgars griftegård. Kapellet byggdes först 1879, när Nellson själv hade varit död i 23 år, och används numera — sedan 2005 — som Borås enda kolumbarium, där man kan låta förvara sin askurna i en nisch i väggen.

Hans Nellsons gravkapell våren 2013. S:t Ansgars griftegård, Borås.
Nellson själv vilar under kapellet.