fredag 5 april 2013

4. Tandpetaren — Borås äventyrliga obelisk

Obelisken på Stora torget. Gamla rådhuset i bakgrunden. 
Vykort från omkr. 1905.
Utanför Peterskyrkan i Rom står en obelisk. Den fördes till staden under det första århundradet, efter att i över 1800 år ha stått i Egypten. — Men! Nära rondellen som utgör korsningen mellan Yxhammarsgatan och Allégatan i Borås står också en obelisk! Den är visserligen mycket mindre och mycket yngre. Men den står där likväl, som ett minne icke över farao eller kejsare — utan över Karl XIV Johans tretton timmar långa besök i Borås 1821. Den kallas — Tandpetaren.

Berättelsen är dock nog så vindlande att berätta, trots dess ej överväldigande dimensioner eller ålder.

* * *

Alltså! Konung Karl XIV Johan besökte Borås den 30 och 31 augusti 1821. Det verkar ha varit en över hövan högtidlig sak. När konungen red genom Sjuhärad, kantades vägen av allmogen, och på kvällarna lystes den av facklor. Vid stadsporten mötte borgmästaren upp, och "Tolf hwitklädda flickor sjöngo coupletter till Konungens ära", citerar Boråsskildraren Nils Forssell — trots att konungen anlände så sent som klockan tio på aftonen.

Festligheterna fortsatte på morgonen och förmiddagen därefter. En bondedeputation bad konungen om tillåtelse att handla fritt med Norge, vilket konungen meddelade också låg i regeringens intresse, vilket bönder och allmoge tydligen blev mycket glad för. Sen, klockan elva på förmiddagen, for konungen sin väg.

Detta konungabesök var man så till sig över, att borgmästaren bett majestätet om tillåtelse för att uppföra ett minnesmärke över begivelsen. Det gick majestätet med på. Och man beslutade sig så för att resa en sjutton alnar hög marmorobelisk för att stadfästa minnet på ett konkret sätt. Man samlade in 1000 kronor, som anslås för tillverkning av fyra rejäla marmorblock på Kopparbo marmorbruk utanför Norrköping.

Det tog tre år. Men när marmorbruket fått obelisken färdig, hade en del hänt i Borås. Det var dels stadsbranden 1822 — som följdes av ännu en 1827 — och dels var man från stadens sida inte längre lika hänförd över kung Karl XIV Johan: hans konservatism lär icke fallit stadens ledande män i smaken.

Så man betalade för sin marmorobelisk, men lät helt enkelt bli att hämta den. Och där, i Kolmården, blev den liggande ett bra tag. Med möda kom den sedan till Linköping. Där tog det stopp igen. Enär konung Karl XIV Johan dessutom dog 1844 blev intresset för obelisken än mer ljumt, och man försökte till och med sälja sina marmorblock, utan att lyckas uppbåda intresse från någon köpare.

Boråsarna, kända för sin ekonomiska läggning, bad då helt enkelt nye kungen, Oscar I, om hjälp att få hem obelisken. Och det gick han med på: majestätet betalar en del av leveranskostnaderna.

* * *

Obelisken kom så till Lidköping — över Vättern, får vi förmoda —, och där blev den kvar ett tag till. Tills Lidköping stad 1853 lät meddela att de inte längre ville husera marmorblocken... Boråsfabrikören och riksdagsmannen Carl Gustaf Rydin såg till att betala, och så kom blocken på vägen igen. Men — strax norr om Borås, i Långedrag, orkade inte hästarna dra ekipaget uppför backen. Så man slängde helt enkelt av blocken i diket. Och där blev de liggande. Det blev till sist oxar som fick äran att draga den äventyrligen beresta obelisken in i staden.


* * *

Så, till sist, efter alla bekymmer, avtäcktes obelisken mitt på Stora torget under högtidliga former klockan 12.30 den 4 juli 1859, till minne av Karl XIV Johans besök — 38 år tidigare... Strax förut hade en bataljon från regementet tågat upp med fanor och musik. Sedan hade länshövding greve Eric Sparre hållit tal, som avslutades aningens prunkande med orden:
"Må täckelset falla och kommande släkten i den nu avtäckta ärestoden skåda ett vedermäle av den minnesstod, Karl Johan rest sig i sina undersåtars hjärtan!"
Och så föll täckelset, hurraropen skallade, trumpeter smattrade och skott smälldes av, varefter bataljonen tågar förbi med sänkt fana och sänkta värjor.

* * *

Där på torget fick obelisken stå till 1940, då man flyttade den till sin nuvarande plats — lite undanskymd och glömd, strax bredvid korsningen Allégatan och Yxhammarsgatan.

Byggnadsverket hade tillverkat en modell av obelisken i naturlig storlek för att få en uppfattning om var den skulle passa bäst. Hötorget, Sven Eriksson-platsen och Yxhammargatan prövades för ändamålet. På de båda förstnämnda platserna visade det sig dock luta för mycket för att bli ett bra resultat, samt att de planerade höga byggnaderna runt Hötorget skulle vara olyckliga för känslan av obeliskens monumentalitet. Så Yxhammargatan blev obeliskens nya plats.

På obeliskens gamla plats nere på torget står idag Sjuhäradsbrunnen. Och där obelisken står, får den nog stå kvar — skicket lär vara alltför dåligt, för att man skulle våga sig på några fler eskapader med dessa marmorblock.

* * *

Så nog har obelisken fått vara med om en hel del under sina drygt 150 år i Borås.

De första studenterna firades till exempel vid dess fot 1912. Och väl fler efter dem.

Under åtskilliga torgdagar har knallar utbjudit varor från dess fot. Vid dess avsatser kunde man hitta de kända torgknallarna "Tjocka Lotta, Brö-Inga, Stora Stava och Bulta Mus", enligt Philip Josefsons skildring i Borås på den tiden (1969). Dessa damer lär ha bjudit på svada som gladde de handlande storliga. Obelisken lär dessutom varit särskilt omtyckt som plats för att byta klockor, när det begav sig.

Nu står den gamla Tandpetaren lite för sig själv. Mitt i rondellen finner vi ett modernt konstverk av det abstrakta slaget. Men Tandpetaren står stolt, trots att den fått flytta sig för fontänen i centrum och trots uppmärksamhetskonkurrensen från sin unga kusin till skulptur strax bredvid.

Och nog kan den förtjäna att skänkas en tanke när vi skyndar förbi. Dess resa var lång, dess äventyr omfattande. Men nu står den väl planterad, Borås egen obelisk, med svårskönjbar förgylld dedikation:
"Åt
Konung 
Carl XIV Johan
af
Borås innevånare"
Obeliskens nuvarande plats, nära korsningen Allégatan och Yxhammarsgatan. 
Bild från 2012.

2 kommentarer:

  1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  2. Tänk att jag äntligen hittade bevis för vad min farmor ofta sa till mig när jag var barn. Farmor föddes 1892 och växte upp i Fristad, utanför Borås. Som barn var jag mycket glad i gotter. Farmor sa alltid om du inte aktar dig så blir du tjock som Bulta Mus. Enligt farmor en torggumma på Borås torg, som sålde karameller. Farmor menade att hon själv, åt upp många av karameller, eftersom hon var så tjock. Jag har frågat Borås släktforskarförening och en som kunde mycket om Borås, ingen hade hört något om Bulta Mus, som är en stor del av min barndom. Nu har jag beställt boken, som hon omnämns i.

    SvaraRadera

    SvaraRadera