1. Rike Nellson i Palatset

Stora torget, Borås omkr. 1906-1908.
Nellsons hus är tvåvåningshuset mitt i bilden.

Innan det nya rådhuset uppfördes på Stora torget 1910, stod på en del av samma yta ett tvåvåningshus i sten. Det var för sin tid något enastående storslaget i en stad som mest bestod av låga träbyggnader. Så kallades huset också "Palatset" och tillhörde Borås rikaste man, Hans Nellson (1785-1856), som låtit bygga det på 1830-talet. Huset kom att stå på sin plats till 1908.

* * *

Hans Nellson, som fick smeknamnet "Rike Nellson", var inte född till rikedom. Han kom från en bondfamilj i Toarp, Dalsjöfors. Förmodligen fick han aldrig någon egentlig skolgång. Intill trettioårsåldern reste Nellson omkring och utbjöd sina varor som allmogehandlare, eller, om man så vill — knalle.

Men redan i dryga trettioårsåldern bör han ha varit relativt förmögen. Han hade då flyttat in till Borås, ingått i borgerskapet, och skaffat sig ett antal biträden. Han bytte ut efternamnet han fötts till — Nilsson — till Nellson, möjligen av beundran för hjälten från Trafalgar. Av gårdfarihandlaren hade det nu blivit en bofast handelsman.

Nellsons intresse var inriktat mot textilier. En del av dessa textilier köpte han upp från Borås och resten av Sjuhäradsbygden, och lät sälja på andra platser i landet. Men även tyger från utlandet såg han till att köpa och sälja. Ryktet gjorde gällande, att vissa möjligen kom ur bomullssmugglares händer. En del av sina varor avyttrade han så långt upp som i norra delarna av Norrland. Men själv gav han sig aldrig in i textilproduktionen som så många andra boråsare: han var handelsman.

Låneverksamhet var ett annan av Nellsons verksamhetsområden. Vid sin bortgång var den absolut största delen av hans kapital engagerat just i sådana affärer. Inte minst verkar ståndspersoner gärna ha lånat av den rike boråsaren: sålunda återfinner man både en landshövding och en biskop bland gäldenärerna.

* * *

Nå, sitt stora stenhus använde Nellson både som bostad, kontor och representationslokal. Här tog han till exempel emot kung Oscar I när denne på sensommaren 1845 passerade Borås. Palatset rymde, förutom själva sovrummen och kontor, bland annat två matsalar med plats för vardera tjugofyra personer. Och inredningen lär ha varit rejält pampig. Vissa delar av den återfinner man i dagens rådhus.

Under huset fanns dessutom en vinkällare som vid Nellsons död befanns innehålla närmare tusen buteljer. Trots detta lär Nellson själv ha varit relativt sparsam och enkel; åtminstone återspeglas något sådant i hans klädsel och hans knappa betjäning.

* * *

I den mån man kan skymta en personlighet efter alla dessa år, förefaller en viss slutenhet och kyla ha vidlådit karln. I vilken utsträckning detta var en del av hans affärspersona och i vilken utsträckning det var hans verkliga personlighet är väl svårt att avgöra nu. Han tycks åtminstone haft en mjukare sida gentemot sina få, men nära, vänner.

* * *

Hans Nellson gifte sig aldrig och dog som ungkarl 1856. Det visade sig då, att största delen av den omfattande kvarlåtenskapen testamenterats till Borås stad. Mängder av stipendier inrättades också i handelsmannens namn, som gjorde att unga män och senare även unga kvinnor kunde få en utbildning. Och Toarps församling fick sin första kyrkorgel.

Nu vilar Hans Nellson under sitt eget begravningskapell på S:t Ansgars griftegård. Kapellet byggdes först 1879, när Nellson själv hade varit död i 23 år, och används numera — sedan 2005 — som Borås enda kolumbarium, där man kan låta förvara sin askurna i en nisch i väggen.

Hans Nellsons gravkapell våren 2013. S:t Ansgars griftegård, Borås.
Nellson själv vilar under kapellet.